Vinnarna av tävlingen #EUmovers på sociala medier utsedda.

År 2018 var det 60-årsjubileum för EU:s regler om samordning av de sociala trygghetssystemen och 50-årsjubileum för inrättandeförordningen om den fria rörligheten för arbetstagare. För att fira dessa två milstolpar uppmuntrade kommissionen medborgare som har dragit nytta av dessa rättigheter att dela med sig av sina berättelser på sociala medier via kampanjen #EUmovers.

Här är de fem vinnarna och deras inlägg:

Juho-Pekka Palomaa (Finland)

För ett år sedan stod jag inför en livsförändring som jag inte var helt säker på var den skulle sluta. Jag hade varit arbetslös i sex månader efter min examen när jag plötsligt fick ett samtal från Estland. Jag hade publicerat min meritförteckning på Euresplattformen och en månad senare fick jag en avisering via e-post om att någon hade sett min profil och skickat ett meddelande. Det var ett erbjudande jobb i mitt grannland Estland. Efter intervjun bestämde jag mig för att pröva det. Jag visste inte mycket om vare sig landet eller staden förutom att språket låter som finska, fast lite lustigare. Jag fick mycket material om att flytta till Estland och allt verkade lovande. Även om lönerna är mycket lägre verkade det som landet verkligen tagit stora digitala steg framåt för sina medborgare för att göra det bästa av livet. Under min vistelse där träffade jag ortsbor vid brädspelsevenemang, deltog i en gratis estnisk språkkurs och lärde känna andra utlänningar, besökte en familjeläkare utan kostnad, undertecknade dokument digitalt och drog nytta av gratis kollektivtrafik i en rik och gammal kultur där människorna kan tala engelska, estniska, finska och ryska. Jag bor inte längre i staden men den har fortsatt att förundra mig med sin gamla historia med nya och högteknologiska system och bekvämligheter. Som grädde på moset fick jag delta när estländarna i år firade 100-årsjubileum av sin självständighet. Jag ser en ljus framtid för ett litet land.

Carola Bosio (Italien)

Hej! Ja, jag tror att jag är beroende av den fria rörligheten i EU sedan jag var 20 år. Vid 20 bodde jag i Lille i Frankrike för ett studentutbytesprogram med två examina som ohjälpligt öppnade mitt sinne. Vid 23 bodde jag i Milano för att börja jobba. Vid 27 bodde jag i Madrid under en månad bara för att ha roligt. Nu kan jag ljuga och säga att jag talar spanska. Vid 28 bodde jag i Paris, Frankrike för kärlek och arbete. Där förlorade jag ”kärleken” men hittade två av mina ”vänner för livet”. Okej... nu är jag 38 år och har en man och två tvillingar på två år... och det är antagligen dags att sluta. NEJ! Vi flyttade till Irland med våra två små tokiga barn för ett europeiskt familjeäventyr. Jag arbetar på ett irländskt universitet nu och jag tog med mig hela min familj. JAG ÄLSKAR EUROPA.

Sheila Margaret Ward (Storbritannien)

Efter att ha studerat spanska och portugisiska vid Leeds universitet på 1960-talet inledde jag min karriär som lärare i engelska som främmande språk. När Storbritannien gick med i EU var jag glad eftersom jag alltid trott på denna idé. Efter att ha undervisat i Storbritannien, Spanien och i andra länder kom jag till Portugal 1980 för att arbeta vid British Council. Efter att Portugal gått med i EU blev det mycket lättare att resa fram och tillbaka mellan länderna utan tullrestriktioner. Under min tid som lärare i engelska har jag undervisat många elever som förberett sig för Erasmusprogrammet och blivit imponerad av de möjligheter det erbjuder. Innan jag pensionerades 2010 gick jag till den portugisiska pensionsmyndigheten och fyllde i ett formulär där jag fick ange alla EU-länder jag hade jobbat i. Det var allt. När jag pensionerades fick jag automatiskt min pension från Portugal, Storbritannien och Spanien. Allt var väldigt effektivt. Nu har jag publicerat tre tvåspråkiga barnböcker i Portugal och ägnar min tid till att uppmuntra tvåspråkighet. Vi européer har så mycket gemensamt och att lära sig språk bör vara en prioritering i alla skolsystem.

Filipa Rodrigues (Portugal)

Jag är ett barn av Europa. Jag tror på ett Europa utan gränser och där varje kulturell skillnad blir en bro mellan människor...och dessa skillnader berikar oss och gör att vi förstår världen bättre. Min första resa i Europa var till Spanien, det land som ligger intill mitt...Portugal. Jag var barn och åkte med min familj. Min första resa med vänner gick till Storbritannien, jag gick på gymnasiet. Jag har gått utbildningar i Storbritannien och Grekland. Jag gjorde min Erasmus+-praktik i Storbritannien. Jag har rest i Italien, Skottland, Schweiz, Spanien (igen)...och jag planerar att resa i många fler. I år bestämde jag mig för att flytta till Irland. Letade efter jobb på Euresportalen och efter att ha hittat vad jag letade efter fick jag fick jag stöd av Eures under hela flyttprocessen till Irland. Älskar detta land...historien, kulturen, människorna, naturen... Jag har tur som växte upp i ett enat Europa, ett Europa som ger mig möjligheter varje gång jag letar efter dem. Ett Europa där jag har rättigheter...där jag känner mig säker. Jag är stolt över att vara ett barn av Europa!

Chloé Jorigny-Casteuble (Frankrike)

Bästa videoinlägg

Jag heter Chloé, jag är 24 år gammal och jag har bott i Belgien under ett år. Jag arbetar för närvarande för den federala socialförsäkringsmyndigheten och jag arbetar med Brexit :) Jag älskar att resa och har haft flera praktikplatser runt om i EU. Jag har rest mycket under tiden jag studerade och under mitt arbete.

 

Länkar:

Bästa videoinlägg

 

Läs mer:

Europeiska jobbdagar

Drop’pin@EURES

Hitta en Euresrådgivare

Leva och arbeta i Euresländer

Eures jobbdatabas

Eurestjänster för arbetsgivare

Eures evenemangskalender

Kommande evenemang på nätet

Eures på Facebook

Eures på Twitter

Eures på LinkedIn